“ökad risk för människohandel”

 08ASYL26
 

Sveriges Nyheter: Rapporter om att Islamiska staten ­ägnar sig åt sexslavhandel av den ­värsta sorten har nått den svenska nyhetsrapporteringen. Men hur ser det ut med människohandeln i Sve­rige till följd av flyktingkrisen?

Vi måste tyvärr konstatera att vi vet alldeles för lite om människohandeln i den kaotiska situation som nu råder. Vi vet dock av erfarenhet att männi­skor på flykt är lätta byten för människohandlare, inte minst barn.

Länsstyrelsen i Stockholm, som har fått i uppdrag av regeringen att samordna det svenska arbetet mot människohandel, rapporterade redan 2012 att ­nästan en tredjedel av de barn som utsätts för människo­handel i Sverige är ensamkommande, asylsökande barn. I en alldeles ny kartläggning som länsstyrelsen presenterade i dagarna angavs att ­andelen ensamkommande barn bland de barn som utsätts för människohandel är så hög som två tredje­delar.

Med de ökade flyktingströmmarna finns det alltså anledning att befara att människohandeln nu ökar.

Journalisterna Katia Wagners och Jens Mikkelsens efterforskningar av försvunna ensamkommande barn bekräftar också att det förekommer att ensamkommande barn tvingas sälja droger och prostituera sig. I reportageboken ”De förlorade ­barnen” från 2013 följer journalisterna Kardo, en ­pojke från Irak. Kardo tvingas hanka sig fram som prostituerad efter att ha flytt från Irak via Grekland. I ­boken får vi veta att många ensamkommande barn bär på liknande historier som Kardo, problemet är bara att få vågar berätta.

Dagligen får nu personal hos polisen, sociala myndigheter och Migrationsverket höra om lik­nande människoöden; uppgifter som man inte – hittills i alla fall – kunnat följa upp och kontrollera eftersom tiden och resurserna inte räcker. Myndighetssverige och det civila samhället har under flyktingkrisens första fas uppvisat en imponerande och på många sätt berömvärd handlingskraft. De stora strömmarna av kvinnor och män, flickor och pojkar i alla åldrar har krävt nya flexibla lösningar. Riksdagen och regeringen vidtar åtgärder som var otänkbara endast för ett par månader sedan.

För att möta de stora strömmarna av människor gör myndigheter avkall på den noggranna tillämpning av regler som normalt gäller vid flykting­mottagande. Till viss del har vi förståelse för detta. Det finns dock en risk i den situation som nu råder att beredvilligheten att lösa den omedelbara uppgiften leder till att starka skyddsbehov förbises. Det gäller inte minst behovet att skydda redan utsatta männi­skor från att falla i klorna på hänsynslösa människo­handlare som är beredda att dra nytta av den ­ytterst ansträngda situation som nu råder. Barn och ungdomar är särskilt utsatta, inte minst för sexuellt utnyttjande.

Regeringen vidtar nu åtgärder för att begränsa flyktingmottagandet. Vi befarar dock att risken för en ökad människohandel kommer att vara fortsättningsvis stor under överskådlig tid, inte minst för människor som på grund av de ökade kraven för inresa och uppehållstillstånd kommer att hålla sig undan för myndigheter.

Varje enskild kvinna, man, flicka eller pojke som vi kan förhindra att falla offer för människohandel kan vara ett räddat liv. Det finns därför skäl till en kraftsamling, både från Myndighetssverige och ­enskilda.

Mot bakgrund av den ökade risk för människohandel som nu råder har vi följande fem upp­maningar:

• Polisen måste på motsvarande allvar utreda och leta efter försvunna, ensamkommande barn som myndigheten utreder och letar efter försvunna svenska barn. Som potentiella brottsoffer ska alla behandlas lika inför lagen och det saknas skäl att särbehandla flyktingbarn i detta avseende.

• Statliga och kommunala myndigheter ska noggrant följa de planer och rutiner som finns för att finna och hjälpa människor som utsatts för människo­handel, trots att myndigheterna i övrigt behöver tumma på regelverket för att hantera den omedelbara flyktingsituationen. Samordningen mellan myndigheter är särskilt viktig för att stödet till barn utsatta för människohandel ska fungera.

• Myndighetspersoner måste göra en orosanmälan till socialtjänsten vid minsta misstanke om att ett nyanlänt barn far illa, till exempel om det finns misstanke om att barnet utnyttjas eller kommer att utnyttjas sexuellt eller i tvångsarbete.

• En professionalisering måste ske av de goda män som enligt lag utses för ensamkommande barn; särskilt angeläget är att goda män utbildas om ­faran för människohandel och hur de ska agera om de misstänker att barnen utsatts, utsätts eller riskerar att utsättas för människohandel.

• Nyanlända som har utsatts för människohandel eller som löper en påtaglig risk att utsättas måste anvisas till särskilda, säkra boenden där det finns kompetens kring stödet till offer för människohandel.

Läs mer

SVD

Facebook kommentarer

Klicka här för att återgå till huvudsidan

Dela detta:

Du kanske gillar även...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.