Skatteavdrag från ersättning för arbete till en fysisk person

skatteverket
skatteverket

Sveriges Nyheter: Skatteavdrag enligt beslut om preliminär A-skatt
Huvudarbetsgivaren ska göra skatteavdrag från ersättningen för arbete till en fysisk person i enlighet med beslutet om preliminär A-skatt (11 kap. 16 § SFL). Detta innebär att arbetsgivaren ska göra skatteavdrag antingen direkt med ledning av skattetabellen eller med ledning av beslutet om preliminär A-skatt(särskild beräkningsgrund).

Bestämmelserna om Skatteverkets beslut om preliminär A skatt finns i 55 kap. 6–14 §§ SFL. Av beslutet framgår vilken skattetabell som är tillämplig. I beslutet kan Skatteverket också ange att arbetsgivaren ska göra skatteavdrag från en viss ersättning enligt en särskild beräkningsgrund (55 kap. 9 § SFL). Skatteverket beslutar om att skatteavdrag ska göras enligt särskild beräkningsgrund i de fall detta leder till att den preliminära skatten stämmer bättre överens med den beräknade slutliga skatten än vad tabellavdraget skulle ge.

Undantag: 30 procent
I vissa fall ska skatteavdrag göras med 30 procent i stället för enligt skattetabellen eller enligt en särskild beräkningsgrund. Detta blir aktuellt t.ex. när ersättningen inte utgör mottagarens huvudinkomst (11 kap. 20 § SFL).

Vad menas med huvudinkomst?
Med huvudinkomst menas regelbunden ersättning som utgör den fysiska personens huvudsakliga ersättning för arbete (11 kap. 3 § första stycket SFL). Regelbunden ersättning är ersättning för arbete som gäller en bestämd tidsperiod och som betalas ut vid regelbundet återkommande tillfällen (11 kap. 2 § SFL).

Som huvudinkomst räknas också ersättningar och förmåner som inte är regelbundna (engångsbelopp) men som betalas eller ges ut tillsammans med huvudinkomsten (11 kap. 3 § andra stycket SFL). Med ges ut tillsammans räknas även förmåner som ges ut under samma månad som huvudinkomsten betalas ut. Däremot kan en oregelbunden ersättning som inte betalas ut tillsammans med en regelbunden ersättning aldrig bli huvudinkomst. Detta innebär att utgivaren i det sistnämnda fallet ska göra skatteavdrag med 30 procent (11 kap. 20 § SFL).

Om en person har lön från två olika arbetsgivare kommer personens huvudinkomst från den arbetsgivare som normalt betalar ut den högsta lönen.

Vad menas med engångsbelopp?
Som engångsbelopp bör räknas t.ex. retroaktiv lön, tantiem och semesterersättning. Hit räknas som regel också ackordsersättning, provision, arvode, skattepliktig förmån av personaloptioner oavsett om utbetalningen görs i direkt samband med någon annan löneutbetalning eller inte (11 kap. 17 § och 20 § 1 SFL).

Undantag: ackordsersättning, arvoden m.m. som utbetalas regelbundet
Till engångsbelopp bör emellertid inte räknas t.ex. sådana ackordsersättningar, arvoden, avgångsvederlag, provisioner och övertidsersättningar, som betalas ut vid regelbundet återkommande tillfällen. Det kan exempelvis vara fråga om ersättningar som betalas ut varje månad eller två gånger i månaden.

Allmän eller särskild skattetabell
Av beslutet om preliminär A-skatt framgår det om utbetalaren ska göra skatteavdrag enligt en tabell eller enligt en särskild beräkningsgrund. För de fall utbetalaren ska göra skatteavdrag enligt en skattetabell, finns bestämmelser som anger om utbetalaren ska använda en allmän eller en särskild tabell.

Närmare bestämmelser om utformningen av de allmänna och de särskilda skattetabellerna finns i 12 kap. SFL.

Allmän skattetabell
En utbetalare ska beräkna skatteavdraget enligt en allmän skattetabell för sådana ersättningar som är mottagarens huvudinkomst (11 kap. 17 § SFL).

I januari kan förra årets tabell användas
I början av ett år kan det ibland uppstå svårigheter att få uppgift om vilken tabell som ska användas för en anställd. Utgivaren kan därför under januari månad använda skattetabellerna från det föregående beskattningsåret (11 kap. 16 § andra stycket SFL).

Särskilda skattetabeller
Som regel ska utgivaren av en ersättning göra skatteavdrag enligt den allmänna skattetabellen. I tre olika fall ska utgivaren i stället göra skatteavdrag med ledning av särskilda skattetabeller:

för vissa engångsbelopp
för sjukpenning m.m.
för sjömän.
För vissa engångsbelopp
Om en utgivare som betalar ut mottagarens huvudinkomst också betalar ut en ersättning som inte är regelbunden tillsammans med huvudinkomsten, ska utgivaren göra skatteavdrag enligt en särskild skattetabell för engångsbelopp. Det kan t.ex. gälla retroaktiv lön och skattepliktig förmån av personaloptioner (11 kap. 17 § SFL).

För sjukpenning m.m.
De särskilda skattetabellerna för sjukpenning ska tillämpas på främst sjukpenning och föräldrapenning från Försäkringskassan (11 kap. 18 § SFL).

För sjömän
När sjöinkomst som utgör mottagarens huvudinkomst betalas ut ska utgivaren göra skatteavdrag enligt särskilda skattetabeller för sjömän (11 kap. 19 § IL). Detta gäller sådana inkomster som beskattas hos mottagaren enligt reglerna för sjöinkomster (64 kap. 3 § IL). Även för sjöinkomster gäller att utgivaren ska göra skatteavdrag enligt en särskild tabell för engångsbelopp från engångsbeloppet som betalas ut tillsammans med mottagarens huvudinkomst.

Obligatorisk förhöjning av skatteavdraget
Under vissa förutsättningar är utgivaren skyldig att göra ett högre skatteavdrag än tabellavdraget från en ersättning för arbete till en fysisk person (11 kap. 21 § SFL). För att det ska bli aktuellt med ett högre avdrag än tabellen anger krävs att samtliga följande kriterier är uppfyllda:

Utbetalaren har inte inhämtat uppgift från Skatteverket om vilket skatteavdrag som ska göras.
Mottagaren har inte visat upp ett beslut om preliminär A-skatt trots att utbetalaren har begärt detta.
Ersättningen är mottagarens huvudinkomst.
I denna situation ska utgivaren beräkna skatteavdraget enligt den skattetabell som närmast motsvarar skattesatsen för kommunal inkomstskatt för den ort där utbetalaren har sitt kontor eller där ersättningen i annat fall betalas ut. Sedan ska detta skattebelopp ökas med 10 procent, d.v.s. det förhöjda skatteavdraget motsvarar 110 procent av tabellavdraget.

Regeln om förhöjt skatteavdrag gäller alltså inte om utgivarna fått besked av Skatteverket om vilka skatteavdrag som ska göras. De flesta större utgivare hämtar information från det centrala skatteregistret, CSR, om tillämpliga skattetabeller och eventuella beslut om särskilda beräkningsgrunder som gäller för mottagarna.

Frivillig förhöjning av skatteavdraget
Om den som tar emot en ersättning för arbete begär det, ska utgivaren göra ett förhöjt skatteavdrag från huvudinkomsten (11 kap. 22 § första stycket SFL). I stället för att begära omprövning av beslutet om preliminär A-skatt (jämkning) kan mottagaren själv be att utgivaren förutom tabellavdrag vid varje lönetillfälle också gör ytterligare avdrag med ett visst belopp. Detta är den enda situationen när en utgivare får tillmötesgå mottagarens begäran om ändrat skatteavdrag.

Det är endast den som betalar ut mottagarens huvudsakliga ersättning för arbete (huvudarbetsgivaren), som är skyldig att följa betalningsmottagarens begäran om förhöjt skatteavdrag.

Utgivaren är skyldig att verkställa arbetstagarens begäran senast från och med det första utbetalningstillfälle som infaller två veckor efter begäran.

Undantag: konkurs eller utmätning
En utbetalare får inte tillmötesgå betalningsmottagarens begäran om förhöjt skatteavdrag om Skatteverket har omprövat ett beslut om preliminär A-skatt på begäran av ett konkursbo eller Kronofogdemyndigheten (11 kap. 22 § andra tycket SFL).

Konkursgäldenärer är skattskyldiga för de arbetsinkomster de får under konkursen, och utgivaren ska göra skatteavdrag enligt reglerna i SFL.

Om det kan antas att den sammanlagda preliminära skatten för gäldenären kommer att överstiga den beräknade slutliga skatten, kan Skatteverket besluta om minskat skatteavdrag. Det skulle kunna vara av intresse för konkursgäldenären att, genom ett förhöjt skatteavdrag, minska borgenärernas möjlighet till betalning. Detta beror på att den kontanta nettolönen minskar med det förhöjda skatteavdraget. I de fall konkursen har avslutats eller utmätningen har verkställts skulle det finnas en åtminstone teoretisk möjlighet för gäldenären att återfå det överskjutande skattebeloppet i samband med att den slutliga skatten bestäms.

Skatteavdrag med 30 procent
Från ersättning för arbete till en fysisk person ska utgivaren göra skatteavdrag med 30 procent i stället för enligt tabell i följande fall (11 kap. 20 § SFL):

sidoinkomster och engångsbelopp
korttidsanställningar
ersättningar som redovisas i förenklade arbetsgivardeklarationer
vissa ersättningar till mottagare som är godkända för F-skatt.
Sidoinkomster och engångsbelopp
Utgivare som betalar ut ersättningar som inte är mottagarens huvudinkomst (sidoinkomster) ska göra skatteavdrag med 30 procent. Detta gäller oavsett om inkomsten är regelbunden eller inte.

Om en person har lön från två olika arbetsgivare kommer personens sidoinkomst från den arbetsgivare som normalt betalar ut den lägsta lönen.

När engångsbelopp betalas ut tillsammans med en ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst, ska utgivaren i stället göra skatteavdrag enligt den särskilda skattetabellen för engångsbelopp (12 kap. 6 § SFL).

När Försäkringskassan betalar ut sjukpenning m.m. ska de göra skatteavdrag enligt den särskilda skattetabellen för sjukpenningen. Detta gäller även om ersättningen inte är mottagarens huvudinkomst (11 kap. 18 § SFL).

Korttidsanställningar
Om anställningen eller arbetet är avsett att pågå kortare tid än en vecka ska utgivaren göra skatteavdrag med 30 procent.

Förenklade arbetsgivardeklarationer
En fysisk person eller ett dödsbo som betalar ut ersättning för arbete till en annan fysisk person får redovisa skatteavdrag och arbetsgivaravgifter i en förenklad arbetsgivardeklaration om ersättningen inte utgör en utgift i en näringsverksamhet bedriven av utbetalaren (26 kap. 4 § SFL). I dessa fall ska utgivaren normalt göra skatteavdrag med 30 procent.

Eftersom syftet med den förenklade arbetsgivardeklarationen är att underlätta redovisningsskyldigheten för privatpersoner som är arbetsgivare, finns regeln om att skatteavdrag ska göras med 30 procent istället för tabell. Denna regel gäller trots att ett avdrag enligt tabellen i många fall skulle ge ett mer korrekt resultat (prop. 2000/01:7 s. 25 f.).

Vid förenklade arbetsgivardeklarationer ska utgivaren normalt göra skatteavdrag med 30 procent. Skatteverket får efter ansökan fatta beslut om preliminär A-skatt (särskild beräkningsgrund) för skatteavdrag om vissa förutsättningar är uppfyllda, 55 kap. 9 § SFL. Samma regler för särskild beräkningsgrund för skatteavdrag gäller även ersättningar som redovisas i en förenklad skattedeklaration, prop. 2000/01:7 s. 26. Om mottagaren av ersättningen har ett beslut om preliminär A-skatt (särskild beräkningsgrund) ska skatteavdrag göras enligt detta beslut och inte med 30 %.

Vissa ersättningar till mottagare som är godkända för F-skatt
Utgivare är i vissa fall skyldiga att göra skatteavdrag med 30 procent trots att mottagaren är godkänd för F-skatt. Detta gäller ersättningar i form av pension, sjukpenning och andra ersättningar som är uppräknade i 10 kap. 3 § andra stycket SFL samt ersättningar från en semesterkassa (10 kap. 13 § SFL). När det gäller personer som är godkända för F-skatt med villkor (FA-skatt) har dessa även A-skatt. F-skatten gäller då bara om den är åberopad skriftligen (10 kap. 11 § andra stycket SFL). Om detta inte sker ska det tolkas som om personen har A-skatt och skatteavdrag ska då göras enligt vanliga regler för skatteavdrag för personer med A-skatt, dvs enligt skattetabell eller beslut om preliminär A-skatt.

Det finns ett undantag från denna regel och det avser fallet när betalningsmottagaren har en debiterad preliminär skatt och utbetalningen avser sjukpenning på grund av näringsverksamhet (10 kap. 5 § 2 SFL). I dessa fall ska Försäkringskassan inte göra skatteavdrag. Läs mer på sidan Vissa ersättningar och betalningsmottagare.

Skatteavdrag från förskott på lönen
Ett förskott på lönen ska behandlas som lön och inte som ett lån. Utgivaren ska därför göra skatteavdrag även från ersättningar för arbete som betalas ut i form av förskott. Skatteavdraget från förskottet ska beräknas till så stor del av skatteavdraget på hela ersättningen som det utbetalda beloppet utgör av hela ersättningen (11 kap. 23 § första stycket SFL).

Om hela ersättningen inte är känd när förskottet betalas ut ska arbetsgivaren beräkna skatteavdraget som att förskottet utgör hela ersättningen för den aktuella tidsperioden. När arbetsgivaren sedan betalar ut resterande belopp ska arbetsgivaren göra skatteavdrag med återstående del av det sammanlagda avdraget för hela ersättningen (11 kap. 23 § andra och tredje stycket SFL).

Exempel: förskott när månadslönen är känd
Hubert får i början av månaden ett förskott på 5 000 kr av sin sammanlagda månadslön, 20 000 kr. Skatteavdraget på hela lönen utgör enligt en viss tabell 4 114 kr. Eftersom förskottet uppgår till en fjärdedel av hela lönen ska arbetsgivaren göra skatteavdrag på förskottet med 1 028 kr (1/4 av 4 114 kr).

Exempel: förskott när månadslönen inte är känd

Provisionssäljaren Fatima får ett förskott på 10 000 kr. Månadens sammanlagda provision är då inte känd. Hennes arbetsgivare gör skatteavdrag enligt en viss tabell på det kända förskottet (10 000 kr) med 1 495 kr. Vid månadens slut får Fatima ytterligare provisioner med 15 000 kr. Arbetsgivaren ska då göra skatteavdrag med det avdrag som avser en månadslön på 25 000 kr, vilket enligt samma tabell motsvarar 5 869 kr. Skatteavdraget i samband med den återstående provisionen blir därför 4 374 kr (5 869 – 1 495).

Återbetalning av skatteavdrag
Om arbetsgivaren gjort ett större skatteavdrag än det hen varit skyldig att göra, ska hen återbetala beloppet till den för vars räkning skatteavdraget gjorts. Den som erhåller återbetalningen ska lämna kvitto på beloppet.

Nytt: 2019-03-15

Om en arbetsgivardeklaration har lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses beslut om skatten ha fattats i enlighet med deklarationen och arbetsgivaren kan inte längre förfoga över den avdragna skatten.

Skatteverket anser därför att 10 kap. 20 § SFL ska tolkas så att återbetalning till den anställda endast kan ske innan ett skatteavdrag har redovisats i en arbetsgivardeklaration till Skatteverket (Skatteverkets ställningstagande Arbetsgivardeklaration på individnivå – återbetalning av skatteavdrag).

Tidigare:

En förutsättning för att det för höga avdraget ska kunna återbetalas till arbetstagaren är att arbetsgivaren ännu inte har betalat in beloppet till Skatteverket (10 kap. 20 § SFL).

Situationer där återbetalning av skatteavdrag kan bli aktuella är när arbetsgivaren gjort avdrag enligt skattetabellen trots att arbetstagaren fått ett beslut om ändrad beräkning som arbetsgivaren inte hunnit följa eller av misstag inte tagit hänsyn till. Ett annat tänkbart fall är när en arbetsgivare har gjort ett förhöjt skatteavdrag enligt 11 kap. 21 § SFL och arbetstagaren därefter visar upp en handling som visar att skatteavdrag gjorts med ett för högt belopp.

Om återbetalningen grundas på en ändring av ett beslut om preliminär skatt i samband med konkurs eller utmätning ska återbetalningen göras till konkursboet eller Kronofogdemyndigheten (10 kap. 20 § andra stycket SFL).

Om en utbetalare felaktigt och av misstag har betalat ut en skattepliktig förvärvsinkomst till ett dödsbo och ersättningen inte skulle ha betalats ut om utbetalaren haft kännedom om att personen avlidit kan utbetalaren, i samband med att återkrav ställs mot dödsboet, få tillbaka den avdragna skatten som gjorts på den utbetalade ersättningen och som redovisats till Skatteverket.

För att få tillbaka den avdragna skatten måste utbetalaren begära omprövning av arbetsgivardeklarationen för den månad som det felaktiga skatteavdraget ursprungligen redovisades. En sådan omprövning kan göras senast den 31 januari året efter utbetalningsåret (Skatteverkets ställningstagande Arbetsgivardeklaration på individnivå – rättelse av skatteavdrag vid dödsfall).

Ingen återbetalning av skatteavdrag
Skatteavdrag ska redovisas och beräknas på den ersättning för arbete som getts ut och som den anställde därmed kunnat disponera. Detta gäller oavsett om den ersättning som utgetts har korrigerats på grund av att tidigare utbetalningar till den anställda har skett med för högt eller för lågt belopp.

Om arbetsgivaren i stället för att reglera löneskulden på kommande löneutbetalningar kräver att den anställda eller tidigare anställda ska återbetala för mycket utgiven lön till arbetsgivaren, ska den anställda eller tidigare anställda krävas på bruttobeloppet (nettobeloppet som den anställde fått och det skatteavdrag som gjorts och redovisats till Skatteverket). Det finns inte någon laglig möjlighet för Skatteverket att återbetala preliminärskatteavdraget till arbetsgivaren efter det att beloppet har dragits av och redovisats till Skatteverket. I samband med återkravet ska arbetsgivaren rätta arbetsgivardeklarationen (individuppgiften) för den eller de månader återkravet avser och begära omprövning av beslutet om arbetsgivaravgifter.

(Skatteverkets ställningstagande Arbetsgivardeklaration på individnivå – rättelser).

Skillnaden mellan lån och lön
I vissa fall uppstår svårigheter med att bedöma om en utbetalning utgör lön eller om det i stället är fråga om ett penninglån från arbetsgivaren. Som ovan sagts anses ett förskott på lön inte utgöra något lån, utan skatteavdrag görs när arbetsgivaren betalar ut förskottet.

Om en anställd har lånat pengar från sin arbetsgivare ska lånet i regel inte anses som lön. Det måste dock redan vid utbetalningstillfället ha utgjort ett lån, som den anställda har en återbetalningsskyldighet för. Det bör krävas att den anställda och arbetsgivaren kan visa att det är fråga om ett lån och inte lön. Detta görs enklast genom att det upprättas lånehandlingar där lånevillkoren framgår. Det finns civilrättsligt inga formkrav på ett låneavtal. Ett avtal kan därför träffas muntligt med de konsekvenser av bevisproblem som alltid kan uppstå vid muntliga överensk

Om en anställd har lånat pengar från sin arbetsgivare ska lånet i regel inte anses som lön. Det måste dock redan vid utbetalningstillfället ha utgjort ett lån, som den anställda har en återbetalningsskyldighet för. Det bör krävas att den anställda och arbetsgivaren kan visa att det är fråga om ett lån och inte lön. Detta görs enklast genom att det upprättas lånehandlingar där lånevillkoren framgår. Det finns civilrättsligt inga formkrav på ett låneavtal. Ett avtal kan därför träffas muntligt med de konsekvenser av bevisproblem som alltid kan uppstå vid muntliga överenskommelser.

Uttag på avräkningskonton – lån eller lön?
Ett aktiebolag får inte lämna penninglån till bl.a. sin ägare (21 kap 1 § ABL). En överträdelse av detta låneförbud kan innebära en straffsanktion (30 kap. 1 § ABL). Förskott på lönen utgör dock inte något lån och omfattas därför inte av låneförbudet.

Det är inte ovanligt att huvudägaren i ett fåmansföretag bokför sina à conto-uttag ur rörelsen på ett s.k. avräkningskonto, vanligen konton avseende lån till och från delägare. För att kunna avgöra om ett uttag är att hänföra till lån eller lön måste en bedömning göras i det enskilda fallet. Presumtionen är dock att sådana à conto-uttag anses som lön. Detta gäller i synnerhet om det är fråga om kontinuerliga uttag. Enligt kontantprincipen är då arbetsgivaren skyldig att göra skatteavdrag när uttaget görs.

Mer om vilka faktorer man ska beakta när man prövar om uttagen utgör lån eller lön finns att läsa under Lön eller lån från eget bolag.

Tantiem
Fåmansföretag betalar ofta ut tantiem till sina företagsledare. Med tantiem eller liknande ersättningar menas i regel ersättningar som fås på grund av utförda prestationer och som baseras på föregående räkenskapsårs resultat.

Företagets avdragsrätt
Det är allmänna regler som gäller för ett företags avdrag för tantiemavsättning (lönetillägg).

Beskattningstidpunkt – när beloppet kommer mottagaren till del
Företag får göra avdrag för tantiem vid den årliga beskattningen för det beskattningsår då avsättningen har gjorts i räkenskaperna. Detta förutsätter att avsättningen är förenlig med god redovisningssed.

Tantiem ska tas upp till beskattning av mottagaren det beskattningsår då beloppet kan disponeras eller på något annat sätt kommer mottagaren till del (10 kap. 8 § IL). Tantiemet är normalt disponibelt när det faktiskt betalas ut till delägaren eller senast vid den tidpunkt då bolagsstämman har beslutat om att fastställa resultat- och balansräkningen.

Ett företag kan använda löneutbetalningar till delägare i syfte att justera bolagets resultat. I denna situation sker en avsättning för ett lönetillägg i företagets räkenskaper per bokslutsdatum. Den faktiska storleken på detta lönetillägg bestäms dock först när företagets bokslut är klart. Ordinarie bolagsstämma ska hållas inom sex månader från utgången av räkenskapsåret (7 kap. 10 § ABL). Lönetillägget anses därför normalt kunna disponeras av mottagaren senast vid den tidpunkt då bolagsstämman beslutat om att fastställa resultat- och balansräkningen.

Skatteavdrag görs när tantiemet betalas ut
Företaget ska göra skatteavdrag när ett tantiem eller ett förskott på ett tantiem betalas ut, eller har disponerats på något jämförligt sätt. Utgivaren ska beräkna skatten enligt bestämmelserna om skatteavdrag från engångsbelopp (11 kap. 20 § SFL).

Om tantiemet betalas ut tillsammans med mottagarens huvudinkomst, ska dock skatteavdrag göras enligt den särskilda skattetabellen för engångsbelopp (11 kap. 17 § SFL).

Skatteavdrag från lön till skolungdomar
Skolungdomar och studerande med tillfällig anställning under ferier och annan ledighet har ofta så låga inkomster att de inte blir beskattade. För att inte den som betalar ut lön till feriearbetande skolungdomar ska bli skyldig att göra skatteavdrag enligt tabell borde rätteligen mottagaren visa upp ett beslut från Skatteverket om omprövning av beslutet om preliminär skatt.

Intyg för utbetalning av lön utan skatteavdrag
För att inte Skatteverket ska överhopas med ansökningar om omprövningar inför varje sommarlov och för att underlätta för såväl skolungdomarna som för de som betalar ut ersättningen, finns det möjlighet för utgivaren att i vissa fall inte göra skatteavdrag. Detta blir aktuellt om mottagaren av ersättningen uppfyller följande kriterier:

mottagaren är studerande
mottagaren är bosatt i Sverige hela året
den sammanlagda inkomsten under året kommer att vara mindre än ett visst belopp, vilket för beskattningsår 2019 uppgår till 19 670 kr.
I inkomsten ska man räkna in sådan semesterersättning som kommer att betalas ut under året samt värdet av eventuella skattepliktiga förmåner, t.ex. fri kost.

Den studerande kan fylla i en särskild blankett och där intyga att personen uppfyller villkoren för befrielse från skatteavdrag (SKV 434). Sedan ska den anställda lämna denna blankett till utgivaren, som då inte behöver göra något skatteavdrag.

Vid tveksamheter har utgivaren rätt att kräva att mottagaren av ersättningen i stället lämnar ett beslut från Skatteverket om omprövning av preliminär A-skatt.

Utgivaren ska ändå lämna uppgift i arbetsgivardeklaration på individnivå och betala arbetsgivaravgifter
Intyg för utbetalning av lön utan skatteavdrag fritar inte den som betalar ut ersättning från skyldigheten att lämna uppgift i arbetsgivardeklaration och i förekommande fall kontrolluppgift på lönen. Utgivare är också skyldiga att betala arbetsgivaravgifter även om de inte behöver göra skatteavdrag…………….Läs mer

Följ oss på Facebook och håll dig uppkopplad!

Facebook kommentarer
اذهب الى اعلى الصفحة

Klicka här för att återgå till huvudsidan

Dela detta:

Du kanske gillar även...

اترك رد

%d مدونون معجبون بهذه: