Nobels fredspris 2015

 645@70 (3)

National Dialogue Quartet i Tunisien tilldelas Nobels fredspris 2015.

– National Dialogue Quartet är en inspirationskälla för alla de som arbetar för fred i Mellanöstern och i resten av världen, säger Kaci Kullmann Five i den norska Nobelkommittén.

I dag klockan 11 meddelade den norska Nobelkommittén vem eller vilka som får Nobels fredspris 2015. Priset delas ut i Oslo.
National Dialogue Quartet får priset för sina demokratiska insatser under Jasminrevolutionen 2011 och i demokratiseringsprocessen som har skett sedan dess i det nordafrikanska landet.
– National Dialogue Quartet måste ta en stor del av äran för att den så kallade jasminrevolutionen inte gick förlorad. Kommittén hoppas att detta års pris bidrar till att säkra freden i Tunisien och bli en inspiration för andra länder i regionen och i världen, säger Kaci Kullmann Five i den norska Nobelkommittén under presskonferensen.
National Dialogue Quartet består av fyra organisationer
I kvartetten ingår fackföreningen Tunisian General Labour Union (UGTT), arbetsgivarorganisationen Tunisian Confederation of Industry, Trade and Handicrafts (UTICA), människorättsorganisationen Tunisian Human Rights League (LDTH) och den nationella advokatföreningen Tunisian Order of Lawyers.
Nobelkommittén påpekar att priset delas ut till kvartetten och inte de fyra enskilda organisationerna.
Valet av den tunisiska organisationen var mycket oväntat. Några av förhandsfavoriterna är den tyska förbundskanslern Angela Merkel, den kongolesiske läkaren Denis Mukwege och FN:s flyktingkommissariat (UNCHR).
– Jag jublar lite här, säger Sofia Waland som är generalsekreterare för Kristna fredsrörelsen i Expressens livesändning.
I sändningen får hon medhåll av Malin Nilsson, generalsekreterare för internationella kvinnoförbundet för fred och frihet.
– Jag tycker att det här är en värdig vinnare, och det är jättekul att civilsamhället uppmärksammats, säger hon.
Hyllar Tunisien
Jasminrevolutionen var startskottet för den arabiska våren som innefattade massdemonstationer för demokrati och flera revolutioner i en rad länder i Nordafrika och Mellanöstern.
– Mer än något annat, så är syftet med priset att uppmuntra det tunisiska folket, som trots stora utmaningar har lagt grunden för ett nationellt broderskap som kommittén hoppas ska fungera som ett föregångsexempel, avslutar Kaci Kullmann Five i Nobelkommittén i sin motivering.
Valet av pristagare möttes med stor förvåning runtom i världen och väldigt få kände till kvartetten. Expressens utrikeskorrespondent Mats Larsson berättade i Expressens livesändning att kvartetten inte ens hade en egen sida på Wikipedia. Fem minuter senare hade den dock upprättats.
Vet inte vem som tar emot Nobelpriset
Enligt norska Nobelkommitténs Kaci Kullam Five är det lite oklart vem som kommer att ta emot priset.
– De har inget huvudkontor i dag, men de har uppträtt som en enhet. Vi har inte haft telefonkontakt med dem än, säger hon enligt TT.
Förra året tilldelades frihetskämpen och den pakistanska skoleleven Malala Yousafzai.
Totalt var kandidaterna 273 i år – 68 är organisationer och 205 är enskilda individer.
TIDIGARE PRISTAGARE:

1901: Henri Dunant, Schweiz, grundare av Röda korset och Frédéric Passy, Frankrike, Franska Freds Föreningen.

1902: Élie Ducommun, Schweiz, Albert Gobat, Schweiz, högt uppsatta ledamöter i Internationella Fredsbyrån.

1903: Randa Cremer, Storbritannien, grundare av International Arbitration League.

1904: Institut de droit international, Studier av iternationell rätt.

1905: Bertha von Suttner, Österrike-Ungern, engagemang i fredsrörelsen.

1906: Theodore Roosevelt, USA, medlare i det rysk-japanska kriget.

1907: Ernesto Moneta, Italien, Louis Renault, Frankrike, president för fredsförbundet i Lombardo respektive professor i internationell rätt.

1908: Klas Pontus Arnoldson, Sverige, Fredrik Bajer, Danmark, grundare Svensk freds- och skiljedomsföreningen respektive hedersordförande Internationella Fredsbyrån.

1909: Auguste Beernaert, Belgien, Paul Henri d’Estournelles de Constant, Frankrike, engagemang i fredsrörelsen

1910: Permanenta Internationella Fredsbyrån, fredsarbete.

1911: Tobias Asser, Nederländerna, Alfred Fried, Österrike-Ungern, Initiativtagare till Conférences de Droit international privé i Haag, respektive grundare av tidningen De Waffen Nieder.

1912: Elihu Root, USA, medling

1913: Henri La Fontaine, Belgien, ordförande för Permanenta internationella fredsbyrån

1914: Inget pris delades ut

1915: Inget prisdelades ut

1916: Inget prisdelades ut

1917: Internationella rödakorskommittén, arbetet med tillvaratagande av krigsfångarnas intresse

1918: Inget prisdelades ut

1919: Woodrow Wilson, USA, initiativtagare till FN.

1920: Léon Bourgeois, Frankrike, president för FN.

1921: Hjalmar Branting, Sverige, Christian Lous Lange, Norge, Sveriges delegat i FN respektive generalsekreterare för interparlamentariska unionen.

1922: Fridtjof Nansen, Norge, initiativtagare till Nansenpasset

1923: Inget prisdelades ut

1924: Inget prisdelades ut

1925: Sir Austen Chamberlain, Storbritannien, Charles G. Dawes, USA, utarbetade Locarnofördraget respektive initiativtagare till Dawesplanen

1926: Aristide Briand, Frankrike, Gustav Stresemann, Tyskland, var med och grundade Locarnofördraget

1927: Ferdinand Buisson, Frankrike, Ludwig Quidde, Tyskland, grundare av kommissionen för mänskliga rättigheter respektive engagemang i internationellt fredsarbete

1928: Inget prisdelades ut

1929: Frank B Kellogg, USA, utarbetade Briand-Kelloggpakten

1930: Nathan Söderblom, Sverige, ledare för den ekumeniska rörelsen

1931: Jane Addams, USA, Nicholas Murray Butler, USA, ordförande för Internationella kvinnofrbundet för fred och frihet respektive förkämpe för Briand-Kellogg

1932: Inget prisdelades ut

1933: Sir Norman Angell, Storbritannien, medlem av FN:s exekutiva kommitté

1934: Arthur Henderson, Storbritannien, ordförande för FN:s nedrustningskonferens 1932-1934

1935: Carl von Ossietzky, Tyskland, journalist och pacifist

1936: Carlos Saavedra Lamas, Argentina, medling i konflikten mellan Paraguay och Bolivia 1935

1937: Robert Cecil, Storbritannien, grundare och ordförande för International peace campaign

1938: Nansenbyrå, internationell hjälporganisation

1939: Inget prisdelades ut

1940: Inget prisdelades ut

1941: Inget prisdelades ut

1942: Inget prisdelades ut

1943: Inget prisdelades ut

1944: Internationella Rödakorskommittén

1945: Cordell Hull, USA, en av initiativtagarna till FN

1946: Emily Greene Balch, USA, John R. Mott, USA, för hennes arbete i Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, respektive ordförande för YMCA

1947: Friends Service Council, American Friends Service Committee

1948: Inget pris utdelades (tänktes ge till Mahatma Ghandi men han blev mördad innan)

1949: Lord Boyd Orr, Storbritannien

1950: Ralph Bunche, USA, medling i Palestina 1948

1951: Léon Jouhaux, Frankrike, FN-delegat

1952: Albert Schweitzer, Tyskland, grundare av Lambarene sjukhuset i Gabon

1953: George C. Marshall, USA, utformare av Marshallplanen

1954: FN:s flyktingkommissariat

1955: Inget prisdelades ut

1956: Inget prisdelades ut

1957: Lester Bowles Pearson, Kanada, arbetet med Suez-krisen och Mellanösternfrågan

1958: Georges Pire, Belgien, Ledare för hjälporganisationen för flyktingar l’Europe du Coeur au Service du Monde

1959: Philip Noel-Baker, Storbritannien, för livslångt engagemang i fredsfrågor

1960: Albert Lutuli, Sydafrika, ordförande i ANC, arbetet mot apartheid

1961: Dag Hammarskjöld, Sverige, förstärkning av FN-organisationen

1962: Linus Pauling, USA, kampanjledare mot kärnvapenprov

1963: Internationella rödakorskommittén

1964: Martin Luther King, USA, kampanjarbete för medborgerliga rättigheter

1965: FN:s barnfond, biståndsorganisation

1966: Inget prisdelades ut

1967: Inget prisdelades ut

1968: René Cassin, Frankrike, ordförande i Europadomstolen

1969: International Labour Organization (ILO), verka för bättre

1970: Norman E. Borlaug,USA.

1971: Willy Brandt,Västtyskland.

1972: Inget prisdelades ut

1973: Henry Kissinger,USA, Lê Ðúc Tho,Vietnam, (avböjde priset)

1974: Seán MacBride,Irland, Eisaku Sato,Japan

1975: Andrej Sacharov,Sovjetunionen

1976: Mairéad Corrigan-Maguire,Storbritannien, Betty Williams,Storbritannien

1977: Amnesty International

1978: Menachem Begin,Israel, Anwar as-Sadat,Egypten

1979: Moder Teresa,Indien

1980: Adolfo Pérez Esquivel,Argentina

1981: Förenta Nationernas flyktingkommissariat (UNHCR)

1982: Alva Myrdal,Sverige, Alfonso García Robles,Mexiko

1983: Lech Wałęsa,Polen

1984:Desmond Tutu,Sydafrika

1985: Läkare mot kärnvapen (IPPNW)

1986: Elie Wiesel,USA

1987: Oscar Arias,Costa Rica

1988: FN:s fredsbevarande styrkor

1989:Den 14:e Dalai lama (Tenzing Gyatso),Tibet

1990: Michail Gorbatjov,Sovjetunionen

1991: Aung San Suu Kyi,Burma

1992: Rigoberta Menchú,Guatemala

1993: Nelson Mandela, Sydafrika, Frederik Willem de Klerk, Sydafrika

1994: Yasir Arafat,Palestina, Shimon Peres,Israel, Yitzhak Rabin, Israel

1995: Joseph Rotblat, Storbritannien, Pugwashrörelsen,Kanada

1996: Carlos Filipe Ximenes Belo, Östtimor, José Ramos-Horta, Östtimor

1997: International Campaign to Band Landmines, USA, Jody Williams, USA

1998: John Hume, Storbritannien, David Trimble, Storbritannien

1999: Läkare utan gränser

2000: Kim Dae Jung, Sydkorea

2001: FN, Kofi Annan, Ghana

2002: Jimmy Carter, USA

2003: Shirin Ebadi, Iran

2004: Wangari Maathai, Kenya

2005: IAEA, Mohamed El Baradei, Egypten

2006: Muhammad Yunus, Grameen Bank, Bangladesh

2007: Al Gore, USA, IPCC

2008: Martti Ahtisaari, Finland

2009: Barack Obama, USA

2010: Liu Xiaobo, Kina

2011: Leymah Gbowee, Liberia, Ellen Johnson Sirleaf, Liberia, Tawakkul Karman, Yemen

2012: EU

2013:Organisationen för förbud mot kemiska vapen

2014: Malala Yousafzai, Pakistan,Kailash Satyarthi, Indien

Expressen

Facebook kommentarer

Klicka här för att återgå till huvudsidan

Dela detta:

Du kanske gillar även...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.